Det finns många raser som tilltalar mig, men det finns en speciell som får mig att bara drömma mig långt iväg.
Fjordhästar är nog det finaste jag vet. De är så tillgivna och lätta och ha att göra med.

Kärleken till rasen började under ridskoletiden då jag började sköta hand om ridskolans finaste lilla ponnytjej. Hon var den mysigaste och "bästa" hästen endligt mig och jag älskade den lilla tjejen över hela mitt hjärta. Fina lilla Humlan som redan på den tiden var gammal fick inte stanna länge på ridskolan då hon hade som ovana att slänga av alla elever, själv åkte jag aldrig av. Jag var så besatt av den lilla ponnyn att jag spenderade all min lediga tid hos henne och var nybörjarlektion jag kunde delta i var jag med och ledde runt mitt lilla hjärta. Det var någon dag när vi var iväg på ponnyridning med två av ridskolans ponnier som dom ringer och säger att hon har åkt, utan att jag ens har fått säga förväl.  Finaste lilla humlebus <3



(undrar vad som är rakast, nosgrimman eller min väst. haha)


Åren gick och sen kom Qvick, (rolig tjej som kan rimma)
Jag hade lämnat iväg Dame till fodervärd då vi egentligen skulle köpa ny häst men inte hittade någon som var på hennes nivå. Därför valde jag att bli medryttare på en liten ponny som var stark som ett jävla odjur Men när jag väl hittat knapparna så gick han riktigt fint i dressyren och hoppade som skjuten ur en kanon, min lilla stjärna <3 Kan även tillägga att det var Qvick som botade min hopprädsla. Han hoppade allt alla gånger. Tror att han stannade en gång på framhoppningen i skabersjö, då ramlade jag av och började gråta för jag inte hann hoppa fram innan min start. Det slutade med att vi inte starta den andra klassen utan fick med oss våra pengar tillbaka. haha. Han åkte iaf i april (?) förra året till en ny ägare. Om vi vetat då att Dame skulle bli skadad så hade jag garanterat köpt den lilla pojken. Dagen efter han kommit till sin nya ägare så får han tungan avbiten av boxgrannen. Stackars liten!




Så, tanken var att jag skulle köpa ponny även fast jag var inne på mitt artonde år. Men vi hittade ingen som passade utan istället fick vi hem en mirre. Just idag så kändes det lite som att vilken fjording i världen kunde göra jobbet bättre.

men det är bara just idag!