Idag blir det ingen ridning för mig, Mirre är tjock i sitt ena bakben och får därför vila nu och bli lindad, skrittas lite för hand och äta gräs, sånt som gör en häst lycklig. Jag har inte riktigt kommit igång med hoppningen ordentligt nu utan ska försöka komma igång och hitta en bra tränare. Sara har flyttat iväg då hon har fått ett nytt jobb så det blir lite jobbigt att åka iväg så långt varje vecka för att träna. Mina mål med Mirre är nästan nådda och i nuläget vet jag inte om det är aktuellt att sätta upp nya. Vi får helt enkelt se hur det blir med den saken. Lite stallskötsel står på schemat för dagen. vi hörs!

Morgondagen är för långt bort men vi är här idag.

Det finns många raser som tilltalar mig, men det finns en speciell som får mig att bara drömma mig långt iväg.
Fjordhästar är nog det finaste jag vet. De är så tillgivna och lätta och ha att göra med.

Kärleken till rasen började under ridskoletiden då jag började sköta hand om ridskolans finaste lilla ponnytjej. Hon var den mysigaste och "bästa" hästen endligt mig och jag älskade den lilla tjejen över hela mitt hjärta. Fina lilla Humlan som redan på den tiden var gammal fick inte stanna länge på ridskolan då hon hade som ovana att slänga av alla elever, själv åkte jag aldrig av. Jag var så besatt av den lilla ponnyn att jag spenderade all min lediga tid hos henne och var nybörjarlektion jag kunde delta i var jag med och ledde runt mitt lilla hjärta. Det var någon dag när vi var iväg på ponnyridning med två av ridskolans ponnier som dom ringer och säger att hon har åkt, utan att jag ens har fått säga förväl.  Finaste lilla humlebus <3



(undrar vad som är rakast, nosgrimman eller min väst. haha)


Åren gick och sen kom Qvick, (rolig tjej som kan rimma)
Jag hade lämnat iväg Dame till fodervärd då vi egentligen skulle köpa ny häst men inte hittade någon som var på hennes nivå. Därför valde jag att bli medryttare på en liten ponny som var stark som ett jävla odjur Men när jag väl hittat knapparna så gick han riktigt fint i dressyren och hoppade som skjuten ur en kanon, min lilla stjärna <3 Kan även tillägga att det var Qvick som botade min hopprädsla. Han hoppade allt alla gånger. Tror att han stannade en gång på framhoppningen i skabersjö, då ramlade jag av och började gråta för jag inte hann hoppa fram innan min start. Det slutade med att vi inte starta den andra klassen utan fick med oss våra pengar tillbaka. haha. Han åkte iaf i april (?) förra året till en ny ägare. Om vi vetat då att Dame skulle bli skadad så hade jag garanterat köpt den lilla pojken. Dagen efter han kommit till sin nya ägare så får han tungan avbiten av boxgrannen. Stackars liten!




Så, tanken var att jag skulle köpa ponny även fast jag var inne på mitt artonde år. Men vi hittade ingen som passade utan istället fick vi hem en mirre. Just idag så kändes det lite som att vilken fjording i världen kunde göra jobbet bättre.

men det är bara just idag!

Idag var Mirre faktisk väldigt klok!
Passet började verligen skit och hon skyggade bara vi red i närheten av ett hinder med en vattenmatta och Mirre visste mycket väl att vi inte skulle hoppa hindret så vi just börjat rida och hindret låg på sådär 150cm. Men där var min stubin borta, kan även lägga till att hon jävlades med mig när vi låg och red över en bom. hon kunde inte ens lyfta på fötterna när vi skrittade! Jag hoppade av hästfan och böjade hoppa lite på vattenmattan. Hon bydde sig inte så jag lyfte upp den och prasslade hon reagerade lite men blev inte speciellt berörd. jag la den försiktigt över sadelläget och hon reagerade inte så mycket fråns jag sedan la upp den på halsen då vände hon in och ut på ögonen och blev jättenervös. men stod ändå still. prasslade lite och flyttade sedan bak den på rumpan där hon inte brydde sig alls. när jag sen tog av den blev hon väldigt rädd men lugnade sedan ner sig och jag fick tillomed lägga den över huvudet på henne och hon var superduktig!

La sedan mattan under ett räcke på ca 90cm. de två första gångerna gled hennes vänster bog iväg och jag fick inte riktigt tag på den. Hon hoppade ändå utan att bry sig om mattan något speciellt. Tredje gången får jag tag på henne riktigt bra i anridningen och språnget blev kanon hon fick med sig ryggen ordentligt. hoppade det två tre gånger med bra resultat men sedan rev hon så jag fick hoppa av och lägga upp hindret, sedan hoppade jag om det en gång och det blev ett kanonsprång där mer. Sen när jag bytade varv så la sig ljuset konstigt så hon sannade, det var kombinationen av ljuset och att jag inte var så aktiv i min ridning. Andra gången så tvekar hon lite men hoppar. Tredje gången så nitar hon ordentligt men hoppar sedan. Fjärde och femte gången hoppar hon upp sig otroligt bra utan att tveka det minsta.

Sedan var det en trekombination som jag skulle hoppa men avstånden var lite för långa så jag hoppade bara det första hindret två gånger sen nöjde jag mig. Mirre var väldans fin och jag tror att vi behöver lite mer träning med mattan och kanske *peppar peppar* är skräcken borta.

You're my world
You're the moon and stars above
You're the reason my love has a name
You're the reason I know love, love, love
My only cause for being
You're my world
You're the owner of my heart
Always close though we're apart, you know
You're my heart, my soul, my reason
You're my world