gick in på hastnet för att leta jobb men på något sätt kom jag in och kollade dressyr ponnysar till salu. Känns som det var i förrgår jag leta ny ponny. Jag mailade på så många, och ringde till en massa, provade endast 3-4 st innan jag hittade min star!
Minns att vi satt hemma hos linis och hon å julia hjälpte mig att kolla runt lite, hittade då en häst med endast en bild på huvudet, väldigt söt. Det jag läste lät bra. Så jag mailade, fick en video och lite fler bilder. Idag kan jag inte förstå varför jag ens ville komma och prova dig ? du var tanig, men söt. och det var något med dig jag gillade, men gud vad omsuklad..


inte så fager i kroppen här inte. Men jag åkte iaf och provade dig, å allt kändes så himla bra, ägarna var super gulliga. Och tränaren gav denna ponnyn så bra lovord och hon tyckte att jag red henne super duper fint. Dock var hon rätt nervig, men jag hade en känsla av att hon skulle lugna sig efter ett tag. Min syster hoppade upp och provade rida henne, men det blev bara kaos. dem passade inte alls. Mamma var inte så övertygad att du var en stabil pånni men jag ville ha dig, du skulle bli min! sagt och gjort. Nästa dag hämtade vi hem dig, kommer ihåg vilka problem det var att lasta dig, och när du sedan kom in så var man tvungen att köra väldigt långsamt. Annat sen när du hade varit min ett tag, upp och lukta på lemmen och sedan in i släpet, och körde långsamt gjorde vi icke heller, men du klarade det! Minns första dagen jag red dig, du hade rosa schabbe och lindor och jag hade matchat med en rosa tröja. Skulle träna för min tränare, som aldrig hade sett dig förutom på film. Det gick så bra, och du var en pärla. Nästa dag skulle jag rida dig i ridhuset, där var rätt mycket folk, och när jag skulle hoppa upp så for du iväg som en katapult, du bettede dig som om du hade sadeltvåg. Så höll det på i säkert en månad, ingen kunde/vågade försöka hoppa upp på dig, jag fick longera dig innan varje pass och då kunde jag iaf komma upp men ett eller två bocksprång/skjutarygg fick jag allt. Så vi skickade iväg dig, fick tillbaka en underbar hääst, började träna och kom igång. gick ut och tävla, kom ner i botten.. tränade vidare och svävade på moln, nästa tävling gick lika dåligt, vad skulle jag göra ? så fortsattae träna och tävla med jämnamellanrum.. sedan blev du skadad, frisk och igång och sedan skadad, frisk och igång, någon tävling han vi med och sedan skadad igen. Och där fick du dommen att du var utdömd som ridhäst.. det var den värsta dagen i mitt liv. har aldrig i hela mitt liv varit såhär ledsen, aldrig! Men du fick det bra och kom till en lite flicka som älskade dig, red lite i skogen. sedan hände det overkliga, du gick bort, så himla snabbt. känns som att dessa 3 år vi hade tillsammans var för korta, jag var inte redo att låta dig gå.
Du var för fin för att försvinna så, önskar du var här med mig idag